Sömnstörningar

Jag sover så otroligt oroligt och dåligt. Somnar visserligen väldigt tidigt varje kväll eftersom jag är så psykiskt slutkörd, men vaknar oftast mellan 3 och 4.30. Då mår jag sällan bra. Nästan varje morgon när jag vaknar så känner jag mig sjukt nere och väldigt ledsen. Nätterna består av väldigt realistiska och jobbiga, obehagliga drömmar. Jag vet sällan vad som är sant och inte när jag vaknar. Ändå är sömnen min enda flykt från tankarna som ofta går in i jobbiga cykler på kvällarna. Bättre blir det inte däremellan då jag går med ångest som faller sig på titt som tätt och hotar att bryta ut i panikångest när som helst. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur den här bubblan av oro, förvirring, ångest och nedstämdhet. Men det måste få ett slut!

Tomhet

Vet egentligen inte vad jag vill skriva om just nu, bara att jag vill få ur mig lite tankar.

Huvudet är helt fullt av snurrande tankar just nu, samtidigt som jag känner mig helt tom. Känslan av att han kommer att låta allt rinna ut i sanden är enorm. Men vad kan jag göra åt det. Vill han inte, så kan det inte bli på något annat sätt. I så fall får allt bara rinna ut i sanden och jag får kämpa vidare på egen hand. Dock finns det inte så mycket tid kvar. Jag har väntat tillräckligt på en kämpaglöd från hans sida som inte verkar vilja infinna sig. Jag närmar mig gränsen. Sanden håller på att rinna ut. Det finns snart ingenting kvar. Det går snart inte ens att försöka bygga igen.

Men jag orkar inte tjata mer, det leder ingenstans, precis som allt annat jag har provat. Ingenting jag gör leder någonstans. Det går inte arbeta upp det helt ensam. Förstår han inte det och börjar kämpa själv så är det ingen idé. Jag har börjat förstå att det antagligen inte blir något mer. Att han inte ens har skickat ett enda sms på fyra dagar kan inte betyda annat än att han inte bryr sig om hur det blir. Och jag kan inte göra något. Det är så frustrerande! Men det är bara för mig att bita ihop och se allt bara rinna ut i sanden....

Makten att återta mitt liv

Nu har jag ägnat flera månader till att tänka, klura och försöka lösa diverse problem. Dock har jag hela tiden bara blivit slagen tillbaka på olika sätt. Allt gick så långt att jag inte såg något mer jag kunde göra, jag såg ingen mer lösning och jag hade inget hopp kvar. Detta fick mig att direkt överväga att avsluta mitt liv. Jag var alltså så olyckligt kär och förkrossad att jag inte klarade av att leva med dom otroligt starka och smärtsamma känslorna. Jag hade gett så mycket under så lång tid utan att direkt få så mycket stöd och kärlek tillbaka så jag var helt psykiskt utslagen.
   Men så tänkte jag ett steg till. Är jag verkligen beredd att bokstavligt talat offra mitt liv för så olycklig kärlek? Svaret blev nej. Jag kan inte offra mitt liv och mina näras välmående för en person som inte vill ta emot hjälp för att själv må bättre. Jag kan inte bara ge utan att också få lite tillbaka.

"Du är stark" säger många. Ja, det kanske jag var, kanske jag var stark. Annars hade jag nog inte kämpat så länge som jag gjorde. Men ingen kan kämpa ensam hur länge som helst för en annan människa utan att själv bli omhändertagen. "Du är väldigt djup" säger andra. Ja, jag är väldigt djup i mina tankar. Men vem kan komma till insikt om sig själv och situationer utan att gå in djupare i ämnet? Vem kan lära sig något om sig själv och sina egna känslor om man inte granskar och analyserar de situationer som uppstår? Hur ska man annars kunna bli en bättre människa, och hur ska man annars kunna göra det bättre nästa gång?

 Jag har insett att jag inte kan göra så mycket mer. Jag har pratat, diskuterat, förklarat och gett så många chanser under mer än 1,5 år. Vill inte han också kämpa så kan jag inte kämpa ensam. Jag har försökt av hela mitt hjärta på alla möjliga sätt under lång tid, kanske för länge. Jag har utarmat mig själv.

Jag såg en film när jag var hos min mormor senast. Lilla jag, inte mer än ett par/tre år gammal hjälpte min 1,5 år yngre kusin för att han skulle kunna öppna sina julklappar. Jag struntade i mina egna julklappar. Lät dom ligga i en hög oöppnade och ägnade mig hellre till att han skulle kunna öppna sina. Jag öppnade dom inte åt honom, bara hjälpte honom på traven. Det där har hållit i sig, jag har alltid under hela mitt liv åsidosatt mina egna intressen för att se till att andra har det bra först och främst. Vet inte var det kommer från, men ända sedan jag var så liten uppenbarligen.

Jag har haft mycket tid till att tänka det senaste. Den tiden har kanske varit nödvändig. Jag har kommit fram till att nu är jag tvungen att försöka komma tillbaka. Har börjat med att skriva listor igen på vad jag behöver göra. Har börjat ta promenader igen på 5 km varje gång. Även om det är skitkallt så får jag ändå solen och promenader hjälper mig att tänka klart. Idag under min ganska tidiga förmiddagspromenad gick jag och tänkte på vem som egentligen har rätt att styra mitt liv? Vem har makten att styra mina vägar och val i livet? Den enda som har den rätten och makten är jag själv, ingen annan kan göra min situation bättre, ingen annan kan få mig att må bra.
   Jag måste ta tag i mig själv, rycka upp mig själv. Allt handlar om mina egna tankar. Det är jag som har makten att återta mitt liv! Och varför skulle jag inte göra det? Varför skulle jag inte återta mina intressen och göra alla dom sakerna som jag brinner för och som får mig att må bra?

Ett steg för att komma i rätt riktning för min del är att få tag på ett annat jobb där jag kanske till och med kan trivas. Där jag får använda den kompetensen som jag besitter. Jag behöver ha tag på en bostad som jag vet att jag klarar av att betala och som jag vet att jag kan fortsätta bo i. Jag behöver utbyta tankar och funderingar med nya människor och gamla vänner. Jag behöver ta tag i att förverkliga mina drömmar om mitt halmbalshus och annat. Det finns mycket jag behöver göra, men det är bara jag som kan göra det. Så det är bara att börja, så kanske jag kan börja må lite bättre snart också.

Jag längtar till den dagen som är helt fri från tårar, och jag slipper bakslag...

Converse

Fler babyconverse för fotlängd 9 cm. 100:- / par. De cerisa finns kvar

Torkade trattisar

Detta är vad som blev av den svampen vi plockade. Visserligen hann jag inte rensa mer än ca en tredjedel, men det blev trots allt ca 120 g torkade trattisar som kommer gå till försäljning. :-)

Marknad och svamp

Igår åkte jag och min kära till Ed för att gå på marknad. Det var vackert väder och sjukt mycket folk. Det sades att det var ca 20.000 personer där. När vi hade tröttnat gav vi oss iväg för att hälsa på mina släktingar och för att plocka lite svamp. Trattkantareller finns det i alla fall gott om, så jag har att göra i flera dagar med rensning och torkning. :-P

Knas

Nu blommar krokusen samtidigt som benveden fått sin vackra höstfärg. :-S

Snyggaste cykeln

Såg denna cykeln när jag var på studieresa med jobbet i Halmstad. Den är så fräck! Vill ha! :-)

Virkade converse

Nu har jag börjat få upp ett litet lager av babyconverse. Visserligen tar det ett tag att få ihop lika många i de andra storlekarna också. Men skam den som ger sig. Dessa i storlek 9 cm. 100:- / par.

De ljusgrå finns kvar.


SÅLDA


Här finns de flesta kvar.

De bruna är sålda

 

Halsband av knappar

Jag fick en beställning på ett långt halsband gjort av knappar i varierande färger och storlekar. Detta blev resultatet. :-)