Rädsla..

Vilken dag... Vaknade första gången vid 9-tiden. Läste lite i boken och somnade igen. vaknade igen vid 14-tiden, läste och somnade. Vaknade sista gången vid 15-tiden och gick faktiskt upp då.

Idag har jag verkligen inte gjort mycket. Har gjort en rotfruktsgratäng, virkat lite på duken, spelat online-spel och funderat (i vanlig ordning).

Jag är så fruktansvärt rädd. Rädd att bli kär igen, rädd att bli sårad, besviken och krossad igen. Jag vet inte om jag skulle klara av en sån sak en gång till. Det får räcka med sånt nu.

För ett par veckor sedan så sökte jag 14 olika tjänster på sammanlagt 7 skidanläggningar. Det var väll egentligen Trysil jag var mest intresserad av, men sökte de andra ställena också bara för att. Häromdagen fick jag ett mail från Trysil att de hade över 700 ansökningar, och jag var en av de som verkade intressant. Det stod att de skulle ringa mig inom de närmsta dagarna. Ganska kul ändå. Det känns som att detta är enda chansen till att åka iväg på något sånt här. Men i ärlighetens namn så är jag lite orolig. Dels så har jag inget boende i Trysil om jag nu skulle få jobbet. Plus att då kommer jag inte kunna vara hemma mycket alls under nästan ett halvår! Men men, jag vet ju inte än om jag kommer att få det eller inte. Får ta tag i de problemen då i så fall. Det lär i alla fall vara en merit och upplevelse för livet. Att få träffa massa nya människor och få åka massa snow blades.

Jag funderar mycket över mitt liv. Vad jag egentligen vill ha ut av det. Vad mina mål är. Många av mina mål har jag redan uppnått. Jag har eget boende. Jag har körkortet. Jag har bil. Jag har den utbildningen jag vill ha.
Nu återstår vissa moment som jag absolut vet att jag vill uppnå. Jag vill vara skuldfri (vilket jag förhoppningsvis är snart). Jag vill hitta min dröm-man. Jag vill ha ett hus med en stor trädgård. Jag vill ha fast jobb och en stabil inkomst. Jag vill ha barn. Jag vill åka den transmanchuriska järnvägen genom Ryssland till Kina. Vet inte vad jag vill mer.. men det finns säkerligen många fler saker. Allt eftersom att jag uppnår mina livsmål så får jag nya.

Detta året har hittills varit kanon. Mycket har hänt och jag har haft riktigt roligt. Det känns som att detta har varit mitt år, och jag hoppas att det kommer att fortsätta lika bra.

Just nu är jag så splittad i en viss sak. Jag är fruktansvärt nyfiken eftersom jag varken vet in eller ut. Känslan jag har fått innehåller inget mellanting. Antingen kommer det att bli riktigt jävla svinbra. Eller så kommer det gå käpprätt åt helvete. Att det skulle bli halvbra finns inte.. Den känslan finns inte. Mathilda har fått samma känsla hon. Känslan gör mig vettskrämd. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. En chans jag måste ta som ändå kan göra mej så fruktansvärt illa. Tiden visar alla svar heter det, och det gör den också. Tar jag inte chansen så är jag bara dum. Egentligen finns väll inte så mycket att förlora hoppas jag.