27 mars 2013

Lek med logga

Om jag ska starta eget så måste jag ha en logga. Här har jag lekt fram en kladd. Kanske någon kan snygga till den?


23 mars 2013

Havretekakor

Mättande och gott bröd som de flesta tycker om.

2 brödkakor eller 32 tekakor

5 dl havregryn
1 liter mjölk
150 g margarin ca
1,5 liter mjöl
2 pkt jäst
1 dl socker
1 tsk salt

1. Blanda havregryn med 5 dl mjölk. Låt stå i blöt under natten eller kör i micron och låt sedan svalna av.

2. Smält margarinet och häll på resten av mjölken. värm till 37 grader.

3. Smula ner jästen i en bunke och lös upp det med lite av degspadet. Häll i resten av degspadet och blanda ner socker, salt och havregrynsgröten.

4. Blanda ner mjöl till en smidig deg som släpper bunkens kanter. Lägg på en bakduk och låt jäsa i 30 minuter.

5. Knåda degen lite på bakbordet med ev lite mer mjöl om så behövs. Dela degen i 2 delar till brödkakor eller 32 delar för tekakor. Rulla varje bit till en boll och banka sedan ut varje bit med handen till en ca 0,5 cm tjock rund tekaka. Lägg brödkakorna på varsin plåt med bakplåtspapper eller 8 tekakor på varje plåt. Låt jäsa ytterligare 30 minuter under bakduk. Sätt ugnen på 250 grader.

6. Grädda bröden i mitten av ugnen tills de fått fin färg, ca 10 min. Lägg på galler och låt dem svalna under bakduk.


Inlagd gurka

Desto mer man kan göra själv, desto bättre. Inlagd gurka är verkligen mycket godare än den man köper om man gör det själv. Som vanligt är det väldigt enkelt och tar inte speciellt lång tid heller. :)

3 kg västeråsgurka (3 kg är väldigt i överkant, det går bra med vanlig gurka också.)
5-6 dillkronor (går bra att hoppa över, det är lite svårt att få tag på när det inte är säsong)
3 dl ättikssprit
7 dl strösocker
2 msk gula senapsfrön
2 msk salt
(hackad persilja)

1. Tvätta gurkorna och skär dem i skivor. Varva dem med dillkronor i glasburkar.

2. Blanda ättikssprit, socker, senapsfrön, salt och ev hackad persilja.Häll blandningen över de skivade gurkorna  och tillslut burkarna väl. Förvara dem i kylskåp. Gurkan håller i 1-2 månader (hållbarheten är i själva verket mycket längre, hade heminlagd gurka i kylen i lite mer än 6 månader och det smakade fortfarande kanonbra.)


Hemlagad nyponsoppa

Det var ett tag sedan, men jag hittade nyposkalmjöl i affären och köpte det av ren nyfikenhet. Nu hittade jag det i skafferiet fortfarande orört, så jag tyckte det var dags att testa att göra nyponsoppa. Till min stora glädje och förvåning så gick det riktigt fort och lätt att koka nyponsoppan.

4 Portioner

0,5 dl nyponskalmjöl
6 dl kallt vatten
1,5 dl strösocker (jag tog 1 dl)
1 msk potatismjöl
1 msk citronsaft
2 msk flytande honung (jag använde flytande honung med vanilj)
2 msk ljust muscovadoråsocker eller vanligt råsocker (detta hoppade jag över eftersom det inte fanns hemma)

1. Blanda nyponskalmjölet med potatismjölet och rör ner det i kallt vatten i en kastrull.

2. Ge soppan ett snabbt uppkok och smaksätt med socker och citronsaft. Drag soppan av spisen och servera varm soppa i koppar med glass eller kall med en klick grädde och beskvier.


20 mars 2013

Stickade barnsockor

Har stickat klart 20 par barnsockor. Tar 70:- /par för dessa. Önskas andra storlekar eller färger så går det bra att beställa. :)

Storlek 1-3 mån, passar fotlängd 10 cm. De rosa finns kvar.

Storlek 6-9 mån, passar fotlängd 11 cm. De gröna finns kvar.

Storlek 12-18 mån, passar fotlängd 12 cm. De rosa finns kvar.

Storlek 2 år, fotlängd 14 cm. Bara de ljusrosa kvar

Storlek 3-4 år, passar fotlängd 16 cm. Alla sålda

Cheez heartz

Hittade sötaste snackset.. Kunde inte låta bli att köpa. De smakar precis som ostbågar, men dom är sjukt mycket finare och roligare! OLW är det som tillverkar dessa. :)


Prislappar

Jag hade lite dåligt med prislappar nu, så det var dags att göra nya.


Det är superenkelt om man bara har rätt material. :)



17 mars 2013

Pussel

Det var ett par dagar sedan iofs, men har i alla fall lagt dessa två fina 500-bitars pussel. Får se om jag orkar ge mig på något större pussel nu snart någon dag.
.


16 mars 2013

Lerbyggekurser och blickar uppåt

Har precis läst igenom utskicket från Lerbyggeföreningen och hittade där ett par intressanta kurser som jag vill gå i sommar. Jag såg även att man som volontär kan vara med på massor av olika projekt. En möjlighet att gratis få lära sig byggmetoden genom att själv bidra med sin arbetskraft. Utbyte av tjänster borde vara ett vanligare "betalmedel".

Jag tror att jag måste ta upp mina drömmar igen för att kunna må bra, jag måste utvecklas både mentalt och kunskapsmässigt för att må bra. Jag tror att jag även måste känna att jag faktiskt gör nytta för att kunna må riktigt bra. Jag vill hitta tillbaka till den goa, glada, drivna tjejen som jag vet att jag faktiskt är. Jag har räknat ut att jag har mått mer eller mindre skit nu i närmare två år. Jag måste vända om, måste titta uppåt, måste se mina möjligheter och börja bygga på MITT liv.

15 mars 2013

Sömnstörningar

Jag sover så otroligt oroligt och dåligt. Somnar visserligen väldigt tidigt varje kväll eftersom jag är så psykiskt slutkörd, men vaknar oftast mellan 3 och 4.30. Då mår jag sällan bra. Nästan varje morgon när jag vaknar så känner jag mig sjukt nere och väldigt ledsen. Nätterna består av väldigt realistiska och jobbiga, obehagliga drömmar. Jag vet sällan vad som är sant och inte när jag vaknar. Ändå är sömnen min enda flykt från tankarna som ofta går in i jobbiga cykler på kvällarna. Bättre blir det inte däremellan då jag går med ångest som faller sig på titt som tätt och hotar att bryta ut i panikångest när som helst. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur den här bubblan av oro, förvirring, ångest och nedstämdhet. Men det måste få ett slut!

11 mars 2013

Tomhet

Vet egentligen inte vad jag vill skriva om just nu, bara att jag vill få ur mig lite tankar.

Huvudet är helt fullt av snurrande tankar just nu, samtidigt som jag känner mig helt tom. Känslan av att han kommer att låta allt rinna ut i sanden är enorm. Men vad kan jag göra åt det. Vill han inte, så kan det inte bli på något annat sätt. I så fall får allt bara rinna ut i sanden och jag får kämpa vidare på egen hand. Dock finns det inte så mycket tid kvar. Jag har väntat tillräckligt på en kämpaglöd från hans sida som inte verkar vilja infinna sig. Jag närmar mig gränsen. Sanden håller på att rinna ut. Det finns snart ingenting kvar. Det går snart inte ens att försöka bygga igen.

Men jag orkar inte tjata mer, det leder ingenstans, precis som allt annat jag har provat. Ingenting jag gör leder någonstans. Det går inte arbeta upp det helt ensam. Förstår han inte det och börjar kämpa själv så är det ingen idé. Jag har börjat förstå att det antagligen inte blir något mer. Att han inte ens har skickat ett enda sms på fyra dagar kan inte betyda annat än att han inte bryr sig om hur det blir. Och jag kan inte göra något. Det är så frustrerande! Men det är bara för mig att bita ihop och se allt bara rinna ut i sanden....

09 mars 2013

Makten att återta mitt liv

Nu har jag ägnat flera månader till att tänka, klura och försöka lösa diverse problem. Dock har jag hela tiden bara blivit slagen tillbaka på olika sätt. Allt gick så långt att jag inte såg något mer jag kunde göra, jag såg ingen mer lösning och jag hade inget hopp kvar. Detta fick mig att direkt överväga att avsluta mitt liv. Jag var alltså så olyckligt kär och förkrossad att jag inte klarade av att leva med dom otroligt starka och smärtsamma känslorna. Jag hade gett så mycket under så lång tid utan att direkt få så mycket stöd och kärlek tillbaka så jag var helt psykiskt utslagen.
   Men så tänkte jag ett steg till. Är jag verkligen beredd att bokstavligt talat offra mitt liv för så olycklig kärlek? Svaret blev nej. Jag kan inte offra mitt liv och mina näras välmående för en person som inte vill ta emot hjälp för att själv må bättre. Jag kan inte bara ge utan att också få lite tillbaka.

"Du är stark" säger många. Ja, det kanske jag var, kanske jag var stark. Annars hade jag nog inte kämpat så länge som jag gjorde. Men ingen kan kämpa ensam hur länge som helst för en annan människa utan att själv bli omhändertagen. "Du är väldigt djup" säger andra. Ja, jag är väldigt djup i mina tankar. Men vem kan komma till insikt om sig själv och situationer utan att gå in djupare i ämnet? Vem kan lära sig något om sig själv och sina egna känslor om man inte granskar och analyserar de situationer som uppstår? Hur ska man annars kunna bli en bättre människa, och hur ska man annars kunna göra det bättre nästa gång?

 Jag har insett att jag inte kan göra så mycket mer. Jag har pratat, diskuterat, förklarat och gett så många chanser under mer än 1,5 år. Vill inte han också kämpa så kan jag inte kämpa ensam. Jag har försökt av hela mitt hjärta på alla möjliga sätt under lång tid, kanske för länge. Jag har utarmat mig själv.

Jag såg en film när jag var hos min mormor senast. Lilla jag, inte mer än ett par/tre år gammal hjälpte min 1,5 år yngre kusin för att han skulle kunna öppna sina julklappar. Jag struntade i mina egna julklappar. Lät dom ligga i en hög oöppnade och ägnade mig hellre till att han skulle kunna öppna sina. Jag öppnade dom inte åt honom, bara hjälpte honom på traven. Det där har hållit i sig, jag har alltid under hela mitt liv åsidosatt mina egna intressen för att se till att andra har det bra först och främst. Vet inte var det kommer från, men ända sedan jag var så liten uppenbarligen.

Jag har haft mycket tid till att tänka det senaste. Den tiden har kanske varit nödvändig. Jag har kommit fram till att nu är jag tvungen att försöka komma tillbaka. Har börjat med att skriva listor igen på vad jag behöver göra. Har börjat ta promenader igen på 5 km varje gång. Även om det är skitkallt så får jag ändå solen och promenader hjälper mig att tänka klart. Idag under min ganska tidiga förmiddagspromenad gick jag och tänkte på vem som egentligen har rätt att styra mitt liv? Vem har makten att styra mina vägar och val i livet? Den enda som har den rätten och makten är jag själv, ingen annan kan göra min situation bättre, ingen annan kan få mig att må bra.
   Jag måste ta tag i mig själv, rycka upp mig själv. Allt handlar om mina egna tankar. Det är jag som har makten att återta mitt liv! Och varför skulle jag inte göra det? Varför skulle jag inte återta mina intressen och göra alla dom sakerna som jag brinner för och som får mig att må bra?

Ett steg för att komma i rätt riktning för min del är att få tag på ett annat jobb där jag kanske till och med kan trivas. Där jag får använda den kompetensen som jag besitter. Jag behöver ha tag på en bostad som jag vet att jag klarar av att betala och som jag vet att jag kan fortsätta bo i. Jag behöver utbyta tankar och funderingar med nya människor och gamla vänner. Jag behöver ta tag i att förverkliga mina drömmar om mitt halmbalshus och annat. Det finns mycket jag behöver göra, men det är bara jag som kan göra det. Så det är bara att börja, så kanske jag kan börja må lite bättre snart också.

Jag längtar till den dagen som är helt fri från tårar, och jag slipper bakslag...