Vet egentligen inte vad jag vill skriva om just nu, bara att jag vill få ur mig lite tankar.
Huvudet är helt fullt av snurrande tankar just nu, samtidigt som jag känner mig helt tom. Känslan av att han kommer att låta allt rinna ut i sanden är enorm. Men vad kan jag göra åt det. Vill han inte, så kan det inte bli på något annat sätt. I så fall får allt bara rinna ut i sanden och jag får kämpa vidare på egen hand. Dock finns det inte så mycket tid kvar. Jag har väntat tillräckligt på en kämpaglöd från hans sida som inte verkar vilja infinna sig. Jag närmar mig gränsen. Sanden håller på att rinna ut. Det finns snart ingenting kvar. Det går snart inte ens att försöka bygga igen.
Men jag orkar inte tjata mer, det leder ingenstans, precis som allt annat jag har provat. Ingenting jag gör leder någonstans. Det går inte arbeta upp det helt ensam. Förstår han inte det och börjar kämpa själv så är det ingen idé. Jag har börjat förstå att det antagligen inte blir något mer. Att han inte ens har skickat ett enda sms på fyra dagar kan inte betyda annat än att han inte bryr sig om hur det blir. Och jag kan inte göra något. Det är så frustrerande! Men det är bara för mig att bita ihop och se allt bara rinna ut i sanden....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar