Jag sitter här och funderar på vem jag hade varit som person utan min pappa. Det är liksom han som har gett mig min styrka och min självkänsla. Det är han som har lärt mig vikten av att lägga fokus på vad som jag tycker är viktigt för mig själv och att stå för min egna vilja. Han har lärt mig rättvisa och allas lika värde, oavsett hur man ser ut, vad man har för åsikt, vad man har för yrke, var man kommer ifrån. Mitt liv bestämmer jag över själv. Han har alltid peppat mig till att stå för min sak och lockat fram mitt rätta jag. Han har lärt mig att tänka själv och begrunda vad andra säger och snabbt skapa mig en egen uppfattning sakfrågan. Han har lärt mig att bolla tillbaka och inte ta någon skit. Han har lärt mig vara en kärleksfull och omtänksam person. Han har lärt mig om känslor och ett mänskligt djup. Han har lärt mig att hjälpa och ställa upp för andra och att vara en god medmänniska, utan att för den delen låta mig bli utnyttjad av andras girighet.
Jag vet inte om min pappa är medveten om vad han faktiskt har gjort för mig. Vilken otrolig mentor han har varit för mig igenom hela mitt liv. Hade det inte varit för honom så hade jag inte levt idag. Det är han som har fått mig att förstå vad livet är och vad som är viktigt i livet. Jag gråter av lycka och tacksamhet för att jag har fått just honom till min far, det är verkligen inte alla förunnat!
Jag vill med detta säga att jag ÄLSKAR min PAPPA av hela mitt hjärta och hoppas och vill att han ska veta vilken underbar och helt fantastisk människa han är.
Så TACK PAPPA för att just DU finns i mitt liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar