Marcus hade fått tag på riktigt färsk koskit inför denna workshopen. Tydligen så är konsistensen på kornas dynga lite olika beroende på vilken årstid det är, vad de ätit och om de går ute. Nu var korna tydligen lite lösa i magen och dyngan är i extremt flytande konsistens i ett hemmabyggt kar av lecablock och presenning. Luktade inte hallontårta kan jag lova. Koskiten blandas i lerblandningen för att det finns slam-ämnen i dyngan som bland annat gör att leran härdar bättre. Lerblandning med koskit använder man bara på putsen som sitter på väggens utsida.
Denna gången var det rekord på tältare. Det var hela 6 tält som fick utstå regn och kyla. Vi var några som sov ganska dåligt och frös mycket. Natten mellan fredag och lördag var det bara 14 grader när det var dags att krypa till kojs.
Här är en närbild på "cosy corner". Här laddade vi våra telefoner och kokade vatten osv.
Västerväggen balades en del denna helgen. Detta var nog den krångligaste väggen eftersom det var många fack där det behövde sys specialbalar, vilket tog mycket tid. Resten av väggen ska troligen vara enklare.
Vi har under helgen lerputsat en del. På österväggen kom vi upp till andra våningen med första lerlagret. Och på södersidan blev nästan undervåningen färdig. Här vill jag också tilllägga att man går över väggen flera gånger med olika lerblandningar för att få färdigt grovputslagret (första lagret). Därför tar dessa moment också väldigt mycket tid.
Ordning och reda på verktygen underlättar på ett bygge!
Efter förra workshoppen fick vi lärdom om att det är bra att förvara dymlingar inne där de håller sig torra ifall regnet kommer.
Nu är det sannerligen inte mycket balar kvar på Halmfrid!
Planblandarna är regnskyddade.
När man lagt färdigt putsen så gäller det att rispa leran innan den torkar så att nästa lerlager fäster bättre. På denna bilden ser man också skillnaden i färgen på lera som är nyss pålagd (nere i vänstra hörnet) och leran som är torr och fuktfläckar som fortfarande syns.
Här tänkte jag beskriva hur man gör en halmdocka. Först tar man en lagom bunt med långa halmstrån. Man börjar från mitten och vrider åt motsatta håll så att halmen tvinnas.
När man tvinnat tillräckligt på mitten så viker man halmen på mitten så det blir som ett hoptvinnat huvud.
Man fortsätter utåt och tvinnar så att ändarna tvinnar sig om varandra.
Till slut är allt hoptvinnat till en halmdocka som har formen av en spermie. Dockan sticker man in med "svansen" först in i hålutrymmen som blir mellan balarna för att täta. Det blir ganska många dockor när man ska gå över och täta en hel vägg.
Besök också gärna Halmfrid´s blogg och följ Christine och Marcus halmbalshusbygge.
1 kommentar:
Jättebra bilder!!! Trots att du skriver att du inte fotat så mycket. :) Jag länkar till dig igen sen när vårt inlägg är ute! Du skriver om öst- och västväggen, men det ska vara tvärt om. Västväggen var det vi balade på i helgen. Östväggen lerades det på. Vi hörs! /Christine
Skicka en kommentar