Håller fortfarande på med den där personliga inventeringen. Enligt kursledaren där så har jag utmattningssyndrom eller utmattningsdepression. Nu har jag dessutom börjat närma mig någon form av 30-årskris. Egentligen kanske det är löjligt, men jag kom att tänka på det i natt när jag inte kunde sova. Jag fyller 30 år om några månader. Det betyder att om jag lever tills jag är 90 år så har jag levt en tredjedel av mitt liv redan. Och många dör redan när de är 60. Skulle det bli så, så har jag levt halva livet!
Jag har så enormt många drömmar och mål. Så mycket som jag brinner för. Men hur i hela fridens namn ska jag kunna hinna med allt innan jag dör? Ska jag behöva ta bort några mål för att klara av något? Vad skulle jag kunna tänkas prioritera bort i så fall? Drömmen om ett ekologiskt och hållbart hem och livsstil med halmbalshus, liten gård och självhushållning? Eller drömmen om barn? Man kan inte vara hur gammal som helst när man sätter barn till världen. Eller drömmen om eget företag?
Det känns som att jag skulle förlora en stor del av mig själv ifall jag skulle ta bort någon av dessa delar. Det känns som att jag inte strävar efter att bli komplett om jag skulle ta bort något. Samtidigt som jag inte tror att tiden skulle räcka för allt.
Att bygga upp hus och gård från grunden tar mycket tid och kräver mycket arbete och en inkomst. Inkomst kan jag få på många olika sätt, men för att få ett lånekreditiv så krävs en fast inkomst. För att jag ska kunna få en fast inkomst så krävs det att jag får en anställning på ett företag som kan behålla mig året runt. Men nu verkar det som att jag kommer få en ny sjukskrivning, eftersom att jag är helt mentalt uttömd. Hur länge ska den sjukskrivningen vara? Hur lång tid ska det ta innan jag kan komma upp på banan igen? När ska jag få orken tillbaka?
Det kan ta några år att bli återställd från något sådant här. NÅGRA ÅR!!! Sen gäller det att hitta ett jobb efter det för att kunna få lån. Sen krävs att mark hittas, att ritningar görs, att bygglov infrias osv osv. Och detta innan jag ens kan börja bygga på huset. Sen några åt till för att bygga upp själva bostadshuset.
Var i herrans namn ska man hinna med att klämma fram barn? Ska man vara höggravid under bostadsbygge, eller kanske till och med ha ett litet barn att kånka på medan man bygger? Eller ska man vänta med barn tills man är klar med bostaden? Då kanske jag hinner bli 40 år innan jag hinner börja försöka producera. Tänk om jag inte ens kan bli gravid då? Tänk om något i min kropp inte vill, eller att jag kanske till och med kommit i klimakteriet då? Och om jag ändå får barn när jag är 40 år, så är jag 60 år när mitt första barn är 20 år. Tänk om jag dör då när jag är 60 år. Vad i hela fridens namn har jag då hunnit uppnå?
Dessa tankar gör mig stressad, frustrerad och ledsen. Jag vet ju vad jag vill, men jag vet inte hur jag ska kunna nå dit. Jag har börjat tvivla på mig själv, och det gör mig än mer ledsen.
Förslag mottages tacksamt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar