Har precis varit på sista mötet på Arcus. Domen blev sjukskrivning på obestämd tid. Hon snackade om att jag borde uppsöka akuten osv. Akuten? Skulle jag orka det? Hon ville ringa till någon. Vem bryr sig? Jag har lagt ner, jag bryr mig inte längre, bryr mig inte om någon, allra minst mig själv. "Men jag är orolig för dig" Var inte det, det finns andra att vara orolig för som det fortfarande finns hopp om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar