En eld som tänts måste matas med mer bränsle för att den ska fortsätta brinna. En stark eld tändes i mig, den brann som aldrig förr, men allt eftersom tiden gick och bränslet inte fylldes på så slocknade elden allt mer tills det bara fanns en liten glöd kvar. På sätt och vis känns det ganska bra att känna att hettan och värmen inom mig faktiskt näst intill dött ut.
En ny eld tändes istället, en magisk och extremt stark låga. Även den elden håller på att brinna ut och även om den elden omvandlas till en liten glöd så är det inte försent att fylla på med lite bränsle för att få elden att blossa upp till full styrka igen. Men det är inte långt kvar tills även den nya elden är helt kvävd.
Min nya insikt som vart lite skrämmande, men samtidigt gav mig en ganska behaglig känsla av välbefinnande, innebar att jag förstod att den första elden faktiskt är så gott som helt släkt. Finns inget bränsle, så finns ingen eld. Så enkelt är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar