För mig kan lycka vara det där lilla ögonblicket av total samhörighet. En känsla av total förståelse. Det där lilla skrattanfallet. Att förstå att man har riktigt kul och klarar av att se det njutbara i de små situationerna. Att leva i nuet. Att ha och få full tillit till sina medmänniskor. Att inse att ytlighet ofta beror på en rädsla av att vara onormal och rädslan att bryta mot de sjuka normer som finns i samhället.
Lyckan kan man inte få från andra. Lyckan finner man på djupet av sig själv. Har man funnit det djupet är det enkelt att uppskatta andra människor och därigenom bli lycklig.
Lycka är inget bestående och långvarigt. Lycka är små tillfällen, små rus. Ingen kan vara lycklig på heltid. Man måste lära sig hitta de små tillfällena och ta de tillvara och njuta av dem för stunden. Det mår man bra av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar