Sannsaga på dikt

En dikt som jag skrev i slutet av ett förhållande som för mig då var fruktansvärt frustrerande.
Det var nog ca 3-4 år sedan jag skrev denna...

Detta är en saga, om en liten tjej
Hon började gråta tårar, tro det eller ej
Hon hade vart så lycklig, i många långa dar
Kärlek till en pojke, som var så snäll och rar

De levde väldigt lyckligt, och allting var så bra
Men denna pojkens kärlek, ändrades en dag
Han blev inte den samme, han var ej längre söt
Mot denna lilla flicka, vars kind nu är så blöt

Flickan fick ej känna, att hon var något värd
Att hon betydde något, för nån i denna värld
Flickan hon försökte, med många varma ord
Hon skapade en duk, till pojkens tomma bord

Hon gjorde sig så vacker, hon lagade god mat
Hon hjälpte han med mycket, men utan resultat
Tillslut så kom den dagen, då flickan blev helt ras
Flickan hon förstod, att någonting var knas

Hon frågade sin pojke, "Kan du tala om
varför du mig dissar, ja varför du är sån?"
"Har jag gjort nått fel?" Han kunde inte svara
Jag tror felet var att, han ej kunde förklara

Flickan sitter nu och undrar, hur sagan kommer sluta
Kommer allting börja, om från första ruta
Tiden är det enda, som kan ge oss fakta
Men tänk nu på att, vännen din akta

Sagans lilla flicka, för hennes smärta dämpa
Då är det upp till pojken, att nu börja kämpa
Och denna lilla saga, om denna lilla tjej
Bli inte förvånad, den handlar ju om mig