Genomdränkta skor

Vill så gärna skriva av mej, men vet inte vad jag ska skriva... Skriver lite strunt undertiden så kanske det ger sig.

Idag har jag varit hos min mormor hela dagen och beskurit två äppleträd, sågat ner en gigantisk snöskadad en, och klippt ner två övervuxna kaprifoler som hade växt sig in under taket. Vad fick jag ut av det då? Jo, en glad mormor, pisseblöta skor och en stor nypa frisk luft.

Tankarna har jag i princip inte lyckats stilla alls. Annars brukar det fungera ganska bra att ta en vecka i skogen för att hjärnan ska bli defragmenterad och fin. Kanske blir bättre efter att jag har fått jobbat ett tag.

Det är så jävla konstigt, jag har i princip allt jag behöver, men ändå känns det som att det är något jag har glömt, som om jag saknar något, en viktig bit i mitt livspussel som inte finns. Men det kanske kommer av sig självt, ingen idé att fundera något större på det egentligen.

Men jag vet inte riktigt vad som egentligen upptar mina tankar så enormt. Känns bara konstigt och underligt. Som den känslan man kan få när man har sparat i evigheter för att få råd med en viss sak, och när man väl fått köpt en så känns det bara tomt och konstigt.. "Jaha" ungefär. Man är lycklig för att man äntligen nått dit man ville, men det känns ändå tomt för att man har inte längre något att kämpa för. Men jag har mina mål att kämpa för. Och det enda som jag egentligen har uppnått nyligen är målet med utbildningen, men det är inte det som stör. Det e mest bara skönt att det e färdigt.

Jaja, jag hoppas att denna känslan går över snart, för egentligen är jag bara glad för att mit liv äntligen verkar rulla på som det bör.