Vet inte varför jag känner mej så nere... Men det är ett faktum.
Bara 12 dagar kvar att jobba nu och nedräkningen har börjat. Det ska bli så skönt att slippa jobba i den jävla trafiken!
14 september 2010
12 september 2010
Rädsla..
Vilken dag... Vaknade första gången vid 9-tiden. Läste lite i boken och somnade igen. vaknade igen vid 14-tiden, läste och somnade. Vaknade sista gången vid 15-tiden och gick faktiskt upp då.
Idag har jag verkligen inte gjort mycket. Har gjort en rotfruktsgratäng, virkat lite på duken, spelat online-spel och funderat (i vanlig ordning).
Jag är så fruktansvärt rädd. Rädd att bli kär igen, rädd att bli sårad, besviken och krossad igen. Jag vet inte om jag skulle klara av en sån sak en gång till. Det får räcka med sånt nu.
För ett par veckor sedan så sökte jag 14 olika tjänster på sammanlagt 7 skidanläggningar. Det var väll egentligen Trysil jag var mest intresserad av, men sökte de andra ställena också bara för att. Häromdagen fick jag ett mail från Trysil att de hade över 700 ansökningar, och jag var en av de som verkade intressant. Det stod att de skulle ringa mig inom de närmsta dagarna. Ganska kul ändå. Det känns som att detta är enda chansen till att åka iväg på något sånt här. Men i ärlighetens namn så är jag lite orolig. Dels så har jag inget boende i Trysil om jag nu skulle få jobbet. Plus att då kommer jag inte kunna vara hemma mycket alls under nästan ett halvår! Men men, jag vet ju inte än om jag kommer att få det eller inte. Får ta tag i de problemen då i så fall. Det lär i alla fall vara en merit och upplevelse för livet. Att få träffa massa nya människor och få åka massa snow blades.
Jag funderar mycket över mitt liv. Vad jag egentligen vill ha ut av det. Vad mina mål är. Många av mina mål har jag redan uppnått. Jag har eget boende. Jag har körkortet. Jag har bil. Jag har den utbildningen jag vill ha.
Nu återstår vissa moment som jag absolut vet att jag vill uppnå. Jag vill vara skuldfri (vilket jag förhoppningsvis är snart). Jag vill hitta min dröm-man. Jag vill ha ett hus med en stor trädgård. Jag vill ha fast jobb och en stabil inkomst. Jag vill ha barn. Jag vill åka den transmanchuriska järnvägen genom Ryssland till Kina. Vet inte vad jag vill mer.. men det finns säkerligen många fler saker. Allt eftersom att jag uppnår mina livsmål så får jag nya.
Detta året har hittills varit kanon. Mycket har hänt och jag har haft riktigt roligt. Det känns som att detta har varit mitt år, och jag hoppas att det kommer att fortsätta lika bra.
Just nu är jag så splittad i en viss sak. Jag är fruktansvärt nyfiken eftersom jag varken vet in eller ut. Känslan jag har fått innehåller inget mellanting. Antingen kommer det att bli riktigt jävla svinbra. Eller så kommer det gå käpprätt åt helvete. Att det skulle bli halvbra finns inte.. Den känslan finns inte. Mathilda har fått samma känsla hon. Känslan gör mig vettskrämd. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. En chans jag måste ta som ändå kan göra mej så fruktansvärt illa. Tiden visar alla svar heter det, och det gör den också. Tar jag inte chansen så är jag bara dum. Egentligen finns väll inte så mycket att förlora hoppas jag.
Idag har jag verkligen inte gjort mycket. Har gjort en rotfruktsgratäng, virkat lite på duken, spelat online-spel och funderat (i vanlig ordning).
Jag är så fruktansvärt rädd. Rädd att bli kär igen, rädd att bli sårad, besviken och krossad igen. Jag vet inte om jag skulle klara av en sån sak en gång till. Det får räcka med sånt nu.
För ett par veckor sedan så sökte jag 14 olika tjänster på sammanlagt 7 skidanläggningar. Det var väll egentligen Trysil jag var mest intresserad av, men sökte de andra ställena också bara för att. Häromdagen fick jag ett mail från Trysil att de hade över 700 ansökningar, och jag var en av de som verkade intressant. Det stod att de skulle ringa mig inom de närmsta dagarna. Ganska kul ändå. Det känns som att detta är enda chansen till att åka iväg på något sånt här. Men i ärlighetens namn så är jag lite orolig. Dels så har jag inget boende i Trysil om jag nu skulle få jobbet. Plus att då kommer jag inte kunna vara hemma mycket alls under nästan ett halvår! Men men, jag vet ju inte än om jag kommer att få det eller inte. Får ta tag i de problemen då i så fall. Det lär i alla fall vara en merit och upplevelse för livet. Att få träffa massa nya människor och få åka massa snow blades.
Jag funderar mycket över mitt liv. Vad jag egentligen vill ha ut av det. Vad mina mål är. Många av mina mål har jag redan uppnått. Jag har eget boende. Jag har körkortet. Jag har bil. Jag har den utbildningen jag vill ha.
Nu återstår vissa moment som jag absolut vet att jag vill uppnå. Jag vill vara skuldfri (vilket jag förhoppningsvis är snart). Jag vill hitta min dröm-man. Jag vill ha ett hus med en stor trädgård. Jag vill ha fast jobb och en stabil inkomst. Jag vill ha barn. Jag vill åka den transmanchuriska järnvägen genom Ryssland till Kina. Vet inte vad jag vill mer.. men det finns säkerligen många fler saker. Allt eftersom att jag uppnår mina livsmål så får jag nya.
Detta året har hittills varit kanon. Mycket har hänt och jag har haft riktigt roligt. Det känns som att detta har varit mitt år, och jag hoppas att det kommer att fortsätta lika bra.
Just nu är jag så splittad i en viss sak. Jag är fruktansvärt nyfiken eftersom jag varken vet in eller ut. Känslan jag har fått innehåller inget mellanting. Antingen kommer det att bli riktigt jävla svinbra. Eller så kommer det gå käpprätt åt helvete. Att det skulle bli halvbra finns inte.. Den känslan finns inte. Mathilda har fått samma känsla hon. Känslan gör mig vettskrämd. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. En chans jag måste ta som ändå kan göra mej så fruktansvärt illa. Tiden visar alla svar heter det, och det gör den också. Tar jag inte chansen så är jag bara dum. Egentligen finns väll inte så mycket att förlora hoppas jag.
05 september 2010
Godmorgon världen!
Ny dag nya tag. Hade tänkt se till att få baka både vanligt bröd och hamburgerbröd idag. Ska även blanda ihop lite müsli. Ska bli kul att se vad dagen mer har att erbjuda.
Har precis sett klart på Planet 51. Tredje gången gilt kan man väll kanske säga. Jag började att se den i fredags, men somnade redan efter 30 min. Fortsatte se den igår kväll.. somnade även då. Men det fungerar ju fint att se filmer i omgångar. xD
Ne, upp och hoppa, solen skiner och jag känner mej på ganska bra humör trots allt. :)
Har precis sett klart på Planet 51. Tredje gången gilt kan man väll kanske säga. Jag började att se den i fredags, men somnade redan efter 30 min. Fortsatte se den igår kväll.. somnade även då. Men det fungerar ju fint att se filmer i omgångar. xD
Ne, upp och hoppa, solen skiner och jag känner mej på ganska bra humör trots allt. :)
04 september 2010
Rent hus
Har hållit på hela dagen att städa och dona i lägenheten. Nu känns det ganska rent i alla fall. Satt även i flera timmar och bokförde allt som jag inhandlat sedan i april... Har slarvat som fan med det där, så inte konstigt att det tog lång tid.
Fick brorsan att köra ut mej till torp så jag fick handlat lite mat. Bilen är ju trasig igen. Så jag får leva på andra och kollektivtrafiken för tillfället om jag ska ta mej någonstans.
Tog med en cider i väskan när jag åkte ut. Öppnade den på vägen hem i bilen.. Gooooott! :D Sitter visserligen fortfarande och suger på den, men varför stressa i sej något som är så gott? ;)
Det blir antagligen en kväll här hemma helt själv. Tur att internet finns :)
Ska väll ta mej en god dusch snart och dona lite med naglarna.
Fick brorsan att köra ut mej till torp så jag fick handlat lite mat. Bilen är ju trasig igen. Så jag får leva på andra och kollektivtrafiken för tillfället om jag ska ta mej någonstans.
Tog med en cider i väskan när jag åkte ut. Öppnade den på vägen hem i bilen.. Gooooott! :D Sitter visserligen fortfarande och suger på den, men varför stressa i sej något som är så gott? ;)
Det blir antagligen en kväll här hemma helt själv. Tur att internet finns :)
Ska väll ta mej en god dusch snart och dona lite med naglarna.
Smyggtitt på min djupa sida
Helt otroligt. Jag somnade i natt redan vid tolvtiden, på en fredag! Vaknade såklart vid 05 i morse, men somnade om som tur är. Vaknade igen vid 08. Så nu har jag legat och läst en stund och hade väll tänkt börja komma igång med diverse sysslor som jag ligger efter med. Borde börja med att baka, men jag måste iväg och handla mjölk fört, så jag får väll vänta lite med det.
Jag har faktiskt riktigt kommit igång med att få ordning på mitt liv. Snart är jag redo för att gå vidare i livet.
Jag vet inte vad det är med mig. Om jag är livrädd för att bli totalblåst och sårad igen, eller om det rent av är så att jag står likgiltig för att bli blåst igen. Jag börjar bli så van med folk som aldrig talar sanning och drar till med små vardagslögner att jag nästan räknar med att alla är lika sviniga. Det känns inte bra att se på människor på det sättet. Men antagligen är jag bara rädd.
Jag var in en sväng på Yerba igår med Mathilda. Hittade två böcker där som verkade väldigt intressanta. Mänsklighetens Problem av Alice A. Bailey och Tankar Om Livet av J. Krishnamurti. Kanske de böckerna kan ge mej mer svar om livet. Jag stod och pratade en stund med mannen som stod i kassan och han var inne på helt samma spår som mej, och sa att det är just dessa böcker de brukar rekomendera till folk. Jag måste verkligen få veta mer om mej själv. Jag vägrar att tro att "detta" är allt.
Det är verkligen helt underbart när man träffar människor som är inne på samma saker som jag. Som tänker utanför gränserna, som tror på något mycket större, som gräver på djupet av sig själva, som tänker. Det bevisar bara att jag är inne på rätt väg.
Jag tror absolut på att alla människor har olika uppgifter här i världen. Några har kanske att sprida lycka, andra att få folk att tänka osv. Jag skulle vilja veta vad min uppgift skulle kunna vara, så man kan börja arbeta med just den biten. Min uppgift skulle kunna vara att få folk att se saker med lite andra ögon. Men vem vet?
Ne, jag har som sagt en lista med 29 punkter som skall göras. Dags att sätta igång!
Jag har faktiskt riktigt kommit igång med att få ordning på mitt liv. Snart är jag redo för att gå vidare i livet.
Jag vet inte vad det är med mig. Om jag är livrädd för att bli totalblåst och sårad igen, eller om det rent av är så att jag står likgiltig för att bli blåst igen. Jag börjar bli så van med folk som aldrig talar sanning och drar till med små vardagslögner att jag nästan räknar med att alla är lika sviniga. Det känns inte bra att se på människor på det sättet. Men antagligen är jag bara rädd.
Jag var in en sväng på Yerba igår med Mathilda. Hittade två böcker där som verkade väldigt intressanta. Mänsklighetens Problem av Alice A. Bailey och Tankar Om Livet av J. Krishnamurti. Kanske de böckerna kan ge mej mer svar om livet. Jag stod och pratade en stund med mannen som stod i kassan och han var inne på helt samma spår som mej, och sa att det är just dessa böcker de brukar rekomendera till folk. Jag måste verkligen få veta mer om mej själv. Jag vägrar att tro att "detta" är allt.
Det är verkligen helt underbart när man träffar människor som är inne på samma saker som jag. Som tänker utanför gränserna, som tror på något mycket större, som gräver på djupet av sig själva, som tänker. Det bevisar bara att jag är inne på rätt väg.
Jag tror absolut på att alla människor har olika uppgifter här i världen. Några har kanske att sprida lycka, andra att få folk att tänka osv. Jag skulle vilja veta vad min uppgift skulle kunna vara, så man kan börja arbeta med just den biten. Min uppgift skulle kunna vara att få folk att se saker med lite andra ögon. Men vem vet?
Ne, jag har som sagt en lista med 29 punkter som skall göras. Dags att sätta igång!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)